Bästa låtarna 2014

Hej vänner!
Precis som utlovat så kommer en topplista av de bästa låtarna från året som nu närmar sig sitt slut!
De få som läste bloggen 2011 minns kanske vår lista från det året, om inte så länkar vi den också!
Som alltid så listar vi efter egen smak, hoppas att ni hittar något ni gillar.
 
2014 bästa:
Album internationellt: War On Drugs – Lost In The Dream
Var vi oroliga? Nja egentligen inte. War On Drugs har en förmåga att ta det bästa från deras idoler och teleportera det in i 2000-talet. När vi lyssnar på det här så kan vi se Bruce S. mysa i fåtöljen belåten över av att hans arv fortsätter inspirera artister, som i sin tur inspirerar lyssnare. War On Drugs kommer vara bandet vi visar våra barn, gör som vår imaginära Bruce och njut i fåtöljen (och på förfesten)!
 
 
Album svenskt: Hurula – Vi Är Människorna Våra Föräldrar Varnade Oss För
Ren och skär energi, Robert Hurula tar energin från Masshysteri och skriver för den generationen som varit med om centraliseringen av makten och nedlagda fritidsgårdar. Hurula är Håkan Hellström för de som kommer från norr om Sundsvall.
 
Årets lättnad: Ben Howard – I Forget Where We Were
Every Kingdom (2011) var en fullträff, det var då den surfinspirerade singer songwritern vi inte visste att vi behövde kom in i våra liv och öron. Nyheten om att Ben Howard hade en ny skiva i pipelinen mötte oss med skräckblandad förtjusning, har Ben "den svåra andra skivan" i sig? Det visade sig att han hade det, vi tackar och njuter av den härliga riktningen skivan tog. Det är en bedrift att behålla känslan samtidigt som man ändrar sound, vi väntar på nästa skiva med spänning!
 
 
Årets besvikelse: Ray Lamontagne – Supernova
Den här bloggen handlar inte om att dissa artister, men skuggan från debutalbumet spökar fortfarande för Ray, tyvärr. Som en av de största stjärnorna inom "skägg-folken" så är förväntingarna stora inför varenda skivsläpp. Skivan är inte på något sätt dålig, men gud vad vi hoppas att Ray släpper ett mästerverk snart, för det är något han är fullt kapabel till. Och det är något som snart måste hända, för bakom Ray är det fullt av folk med skägg och gitarrer.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0